Goddagens!
Idag fick jag tillbaka mina 6 st analytiska texter, varan uppgift var att analysera malgrupp, sprak karaktarer, grafik, text font, struktur, varfor informationen ar upplagd som den ar, paragrafer, syfte osv. med hjalp av 6st olika texter; brochyr, film recenssion, flyer, webbsida, newsitem och feature article.
De "marks" (betyg) man far ar: fail=ig, pass=g, credit=vg, distiction=mvg (for att gora det lattare att forsta) sa jag blev sa forvanad att jag fick credit och var bara nagra fa procent ifran distiction sa jag blev jatteglad! Sen fick jag mojligheten att gora om dem sa jag far distiction pa dem, men nej tack! ar nojd med min credit, plus att det ar sa tidskravande att gora dem dar analyserna.
Sa ar rapporten inlamnad idag och pa torsdag ska jag ha en powrpoint presentation i 30 min, men den ska jag ta tag i imorgon for jag ar helt slut just nu.
Sen har jag kommit in i min "besatta" period haha, det later helt cp men folk som verkligen kanner mig vet att jag gar igenom olika perioder ibland.
I forsta stadiet blir jag super kreativ, borjar typ sy, mala forsoker lara mig ett nytt sprak, signar upp till gymmet jag vill liksom gora allting pa samma gang.
Sedan kommer stadiet da jag vill flytta nagonstanns, nagot nytt, typ bo vid havet och bara glida runt och lara mig surfa, eller Paris eller Africa, vad vet jag, alltid olika stallen. Under dessa stadier ar jag som mest spontan, och ar ofta da jag flyttar eller forsoker overtala folk att det ar varldens basta ide och fa med dem.
Sa under foregaende stadier sa ar jag lite halv besatt av alla mina ideer men det ar utrspritt sa det blir inte sa koncentrerat.
Men sen kommer det jobbiga, som just nu.
Nar jag inte helt vet vilket val jag ska gora i framtiden. Just nu star det mellan 2st som jag inte helst vill skriva om men det gor mig galen. Jag kan ligga uppe halva natterna och fundera, och leta upp information, och bloggar och prata med folk i samma situation.
Det ar problemet med mig att jag kan inte leva i nuet, jag maste ha allt bestamt, och jag hatar samtidigt att ha mitt liv bestamt for det gor att jag kanner mig tvingad till att gora saker vilket i sin tur gor sa att jag inte orkar gora nagot.
Sa ar det nasta stadie, som jag langtar lite till. Da jag blir helt indifferent, inget spelar nagon storre roll, allt flyter liksom pa som vanligt.
Sen ar det helt olika hur lange dem har sa kallade stadierna infinner sig, ibland lange, ibland kort.
vad personligt de blev nu men det bryr jag mig inte om, jag maste fa in i mitt huvud att jag inte behover stressa. Allt loser sig alltid.
